Svensk infrastruktur står inför ett paradigmskifte

Vad driver det kommande paradigmskiftet inom den svenska infrastrukturen?

Det är förändringar i sikte för infrastrukturutvecklingen i Sverige. Viktiga satsningar på infrastrukturen, särskilt järnvägen, är kraftigt försenade. Landets järnvägslinjer används i en långt större omfattning än de ursprungligen var byggda för, och flera av tågsystemen har bristande kapacitet. Det finns en generell oförmåga att möta den växande industrins ökande transportbehov. Men Sverige har som mål att anpassa sin strategi för infrastrukturutveckling – både som ett svar på landets behov och på det föränderliga omvärldsläget.

Det är en grundläggande omstrukturering som hamnade i fokus under ett seminarium som organiserades av Polar Structure på Almedalsveckan 2025. Beslutsfattare från en rad sektorer deltog i evenemanget med titeln Dual-use: Hur kan infrastruktur stärka både försvarsförmåga och industriell konkurrenskraft? för en modererad debatt om förutsättningarna för att förbättra den svenska infrastrukturen.

Långsiktiga planer som saknar flexibilitet 

Polar Structures vd Tobias Emanuelsson tog tidigt i diskussionen upp behovet av en radikal förändring. ”När det kommer till infrastrukturen tycker jag att Sverige till viss del har misslyckats”, säger han. ”Jag tror inte att viljan saknas, men förmågan att genomföra är tydligt begränsad.”

Deltagaren Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen och tidigare infrastrukturminister 2010–2014, kopplar ihop underlåtenheten att uppdatera de svenska järnvägarna med den nationella planen för transportinfrastruktur – som bland annat förutser framtida behov och reglerar underhållsskulden.

”Infrastrukturen hänger inte med i samma takt som landet, industrin och befolkningen växer, och då blir det problem”, förklarar hon. ”Man hade behövt göra om emellanåt för att hela tiden kunna anpassa utifrån var behoven är störst och där tillstånden är klara. Det har man inte gjort under lång tid.”

Men alla som deltog i seminariet var överens om att de problemen snart skulle upphöra. Sveriges Natomedlemskap tar infrastrukturfrågan, behovet av lösningar för att utveckla järnvägen och andra infrastrukturprojekt, till en helt ny nivå.

”Det finns väldigt många viktiga infrastrukturer och terränger som behöver åtgärdas”

Inträdet i Nato har inneburit stora förändringar för Sverige. Enligt paneldeltagaren Carl-Johan Edström, chef för försvarsstaben inom Försvarsmakten, har förändringarna varit mest genomgripande inom ramen för det kollektiva försvaret.

”För Sverige har det inneburit ganska stora förändringar i hur vi ser på framförallt geografi ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv”, berättar han för åhörarna. ”Det finns väldigt många viktiga infrastrukturer och terränger som behöver åtgärdas, exempelvis när det gäller järnvägar.”

Medlemskapet i militäralliansen betyder bland annat att Sverige ska tillhandahålla logistiskt stöd till hela den skandinaviska halvön, främst från väst till öst och i Östersjöregionen. Edström förklarar att det kräver att vi säkrar svenska hamnar och flygplatser ytterligare, utökar våra anläggningar för bränslelagring och bygger bort luckorna i vårt järnvägssystem.

Det har lett till att den svenska regeringen nu ser över den nuvarande nationella planen för transportinfrastruktur och ska ta fram ett förslag till en ny plan. En annan paneldeltagare, Mattias Dejke, Trafikverkets säkerhetsdirektör, förtydligade att utvecklingen av potentiell infrastruktur även omfattar andra järnvägsbehov som inte är kopplade till Natomedlemskapet.

”Vi har ett tydligt uppdrag att ta fram förslag för dual-use, det vill säga infrastruktur som kan användas för både den vanliga planeringen och för militära ändamål”, säger Dejke.

Behovet av nya modeller för finansiering och genomförande

En viktig del av seminariet lyfte fram en annan aspekt som är avgörande för Sveriges framtida infrastrukturutveckling: nya metoder för finansiering och genomförande av projekt.

”Det pratas mycket om alternativ finansiering och att öka tempot, både i planeringen och genomförandet, och inte minst om resurser för själva byggandet”, säger Dejke. ”Det har blivit ännu viktigare nu när vi är medlemmar i Nato.”

Det pågående offentligt-privata partnerskapet mellan Polar Structure och Bodens kommun togs upp som ett praktiskt exempel på ett sådant innovativt ramverk. Thomas Fägerman, vd för Boden Business Park, berättar hur samarbetet för att bygga en ny järnväg som kopplar samman industriområdet i Boden med hamnen började. Han konstaterar också att även om Polar Structure finansierar och har äganderätt till järnvägen så ligger kontrollen hos kommunen. Och användningen av nya strategier som går ut på att planering och genomförande sker parallellt har lett till att arbetet fortskrider snabbt och effektivt.

”Vi äger mark, vi har planeringsförutsättningarna. Om vi på ett smart sätt kan införliva de delarna i lösningar, kan vi vara en del av systemet”, säger Fägerman. ”Vi kanske inte bygger en transnationell järnväg, men vi kan definitivt skapa förutsättningarna lokalt.”

Dessutom sträcker sig fördelarna med projekt som det i Boden längre än till kommunerna och kan stärka hela järnvägssystemet enligt Emanuelsson.

”Om vi utökar sidosystemet får vi mindre onödiga rörelser. Vi kan effektivisera tågunderhållet och se till att ha tydligare gränsdragning mellan person- och godstransport”, säger han. ”Man kan prata hur mycket som helst om att genomföra projekt eller lösa problem, men om det inte finns en balansräkning för att finansiera projektet så blir det aldrig av.”